Uttrycksmedel

I alla tider, har håret spelat en stor roll som uttrycksmedel. Det har dock alltid funnits utrymme för den personliga smaken, som har framkallat en fortlöpande växel av hårmodet.
I dag kan vi se tillbaka på 5000 år av hårmode.

Egyptier

De första riktigt väl dokumenterade hårtrender har vi fått från Egypterna. Genom Freskerna och sarkofagmålnigar i pyramider och andra hittade föremål har dem lämnat autentisk material. Prunkfulla dödsmasker i guld med inläggningar i ädelstenar som täckte de avlidna faraonernas ansikten visar hur oerhört viktigt håret var. Faraonerna skulle framträda  i prunk och praktfrisyr i evigheten.
Vanliga egyptier krullade håret till vardags och bar oftast peruker. Dessa peruker gjorde man av ylle, växtfiber, gräs, djurhår och silke.

Peruker

Peruker var inte enbart prydnad, de fyllde även funktioner:

• Kungarna hade peruker för att se värdig ut.
• Krigare hade peruker för att se skrämmade ut.
• Nilens lastbärare hade peruker för att skydda sig mot den stekande solen

Kreta

På ön Kreta som ligger mellan Egypten och Grekland, hade både män och kvinnor långt naturligt lockigt hår.

Greker

För grekerna var håret en gåva av gudinnan Afrodite, och bara det var en anledning att vårda håret extra nogrannt. Kvinnor bar håret uppsamlat bak på huvudet, män hade löst hängande vågigt hår.

Romare

Romerska damers ideal var blond och rödblond, därför färgade och blekte dom håret och fyllde ut håret med peruker. Männen hade dock kort hår. Romerska män hade dom första klippta frisyrer i historien.

Europa

I mellan europa var långt hår ett tecken på värdighet och frihet. Herrefolk hade långt oklippt hår, träl och knäktar  hade kort snaggade huvuden.

Medeltid

Efter år 1000 blir människor mera sinnliga, en nästan säker beskrivning av kläder och mode kan göras. En sorts nyupptäckt tillvaro skapar trendväxel, av mestadels kläder. Kvinnor blir elegantare och visar kroppskonturer.
Både män och kvinnor bär långt vågigt hår, ofta med värdefullt pannband. Kvinnor har också långa flätor med inflätade sidenband och blommor.

Det gotiska idealet

Ur blommorna och ‘Virgincrown’ för unga flickor utvecklas så småningom en slöja, som fästas under hakan, och med det slutar en epok av hårkult. Gotik täcker håret, visar bara lite hårkorvar i pannan, man rakar pannan för att förlänga ansiktet för att anpassa kroppen till det uppåtsträvande gotiska idealet.
I gotikens högtid sätter man en ställnig med slöja på huvudet för att ännu mera förlänga personens image. I stort sett går damerna omkring med täckta huvuden i ungefär hundra år.
Spanien bryter till sist trenden och lanserar i slutet av 1500-talet nya hårstilar, uppstyltade frisyrer med band och pärlor. Det bäst interpreterade hårstilar finns på Goyas målningar av det spanska

Coiffuren

Tavlor av Botticelli visar hur man gjorde revolt i Itatien, och där skapades Renaissance “Coiffuren”. Man sväller i en orgie av pärlsnören, hårnät, kepsar och sammansätter det till en helhet. Helt underbart.
Män har halvlångt hår med barett snett över ett öra. Trendsättarna var landsknektarna, med sina vilda outfits. Landsknektarna rörde sig självklart betydligt mera än vanligt folk. De spred sin kläd- och hårstil i hela Europa, till omkring 1560 då reformationsdräkten blir enhetlig.
Den stora förebilden är Martin Luther. Hans frisyr blir genomgående standard och håller sig i bondsamhällen långt in till 1900-talet: från virveln kammas håret i alla riktningar, klippt rakt av från tinning till tinning på framsidan och bak från öra till öra. Sen kom man ihåg skägget igen. Kolbe, Skägg och Barett gjorde mannens huvud.
Landsknegtarna lanserade nu enorma vilda lockar i sydliga bredder.

Barocken

Efter Renässanens blonda hårprakt, dikterade barocken mörkt hår, dom blonda flamlänskorna använde mjörkt puder för att eftersträva detta skönhetsideal. Håret hölls ihop på bakhuvudet och man lät två halvlånga lockar hänga över axeln. Männen hade efter landsknektarnas förebild långt vildvuxet hår.

Allonge

1635 på barockens höjdpunkt, ska håret vara långt och mycket lockigt. Peruker ersätter eget hår alltmer, och omkring 1660 struntar man i det egna håret, rakar huvudet och bär en Allonge peruk. Hemma dolde man det kala huvudet under en huva.
Från början tillverkades peruker av äkta hår, men det var dyrt, ty man skulle ha flera peruker. Man började därför använda häst- och gethår.
Efter 1660 var peruken måttstock för den sociala ställningen. Peruken var uttryck för representation. Av Louis XIV hov spred sig modet till alla kungahus i Europa. Engelsmännen har än idag peruken till domare roben.
Det kvinnliga motstycket till Allongen är Fontage.

Fontage

Fontage är en mycket klädsam huvudbonad, uppbyggd som orgelpipor. Håret kammas över ett stålnät och dekoreras med spetsar och band, luggen arrangeras med pärlor i pannann.
När Lois XIV kom på tronen hade dam-coiffuren nått enorma proportioner. Korgar, små segelfregattor och blomster- och fruktarrangemang inarbetades. När damerna skulle på bal låg dom på knä i sin kusk för att ta sig dit. På bal fick dom vara mycket försiktiga för att inte riva ner Kristallkronor.
På en kvinna av denna tid befann sig ansiktet i mitten av hela framtoningen. Med en veckas mellanrum förnyades frisyren. Bristfällig skötsel av huden gjorde det oumbärligt att ha en sorts gaffel mot klådan av puder, damm och ohyra.
Så småningom minskades hårprakten ner, man satsade på fantasifulla hattar. Med revolutionen försvann all lyx, männen har kort hår som höll sig tills idag.
Kvinnor lekte med lite kort hår âla tites, långt uppsatt hår ala grecque.
Så är det dags att återgå till släta frisyrer i början av 1800-talet. Männnen bär en fläta bak, som får ett abrupt slut med revolutionen.

Direktoire

1795 - 1804 lever man med Direktoire, en trend som skapade borgeriga varianter av turbaner och hår. Allt blir förenklat. På kvällen pyntar man håret med en aigrettte; fjädrar på en metallring.

1800-talet

Efter 1820 bar alla damer hatt som bara blir vackrare och större under 10 års tid. Inga gränser är satt för storlek eller färg. Under hela 1800talet bär man håret uppsatt i nacken med lockar fram i olika varianter, till 1920. Håret var alltid långt, och kvinnor vårdade sitt hår noggrant. Det skulle aldrig färgas, under inga omständigheter. Håret flöt ut så långt att flickor satte sig på håret när det var tillräckligt långt. Kvinnor täckte kroppen med håret. Äkta män smekte håret, och trasslade till det. Att sätta upp håret var första steget till att bli vuxen. Att lösa upp hårknuten var första steget till förtrolighet eller undergång.

1900-talet

Josefine Baker uppträdde med pojkkort hår på Folies Bergere, och startade en revolution med Bubikopf. Flickor förvandlades till Garconne = en flicka som ser ut som en man som ser ut som en flicka.
1925 uppfann Nessler permanenten. Håret krullades med värme, som förnyades med 6-8 månaders mellanrum.
Med NewLook kom hästsvansen i mode, lugg och permanent kunde inte tänkas bort längre.
På 50talet blev modesilhuetten barnsligt. Till korta vida kjolar skulle huvudet vara större, man touperade håret bak på huvudet och satte upp det i chignon. Men snart hade man begränsat hårmodet till gulliga små runda huvuden.

Efterord

Det finns inget mått för vilka frisyrer man kan ha. Coiffure t ex är ett utmärkt medel att framtona sin personlighet.
Frisyren ska vara klädsam. En huvudbonad, hatt eller keps, kan göra en persons utseende glad, seriös, sportig eller vacker. Hår är det man förvandlar mest i mäniskors kultur. Varje människa kan omsorgsfullt välja vad som passar bäst. Beroende eller oberoende av mode.